En lunchtimma blir oftast inte roligare än vad man gör den till. En stad blir väl inte roligare än vad man gör den till heller. Livet blir verkligen inte roligare om man bara sitter ner och väntar. Därför känns det lite som att man har dött mentalt när man säger ”jag vet redan allt som händer i den här staden” som ursäkt när man tänker fly landet. Ungefär som att tänka att lunchen, livet och staden är konstanter hela vägen fram till befrielsen: döden.
Vad vet man om Göteborg? Det ligger nära havet, nöjesfältet Liseberg, Broder Daniel och så Avenyn då. Några andra stadsdelar finns det också, lite kanal med gamla båtar i, ett universitet och några sköna häng. Vi har jättetråkigt här. Gå aldrig på Way out West, Handbolls-VM, P3 Guld, Nordens största filmfestival och häng aldrig vid inloppet en sommarkväll. Det här med att vi faktiskt har en musikscen, konstnärer som flyttar hit och att folk från hela världen plötsligt väljer att resa till Göteborg har väl ingenting att göra med att det är kul här. Nej, det pissar ju ner regn här varje dag, staden är ful som få och egentligen så är ju faktiskt allting bättre i Stockholm.